....nu? Nej jag vägrar! Jag har genom skolåren tittat på filmer om utrotning av judar, zigenare och homosexuella till förbannelse och hört det kvidas om att det är lite uttjatat med det där. SKITSNACK, det finns mängder med "folk" kvar som tydligen inte fattat någonting. Jag har i min vuxna värld följt mina minnenas Jugoslavien (från barndomsresorna) bli till en enorm djävulsk gyttjepöl fylld av lik, barnskor, fotografier och med bara minnen blott av familjer som levde med kärlek och med drömmar om barnens framtid. Nu döda!

Apartheid, minns ni inte? VAD är det som händer? Vad är det ni inte begriper?

Jag är arg! Har försökt tänka på annat på jobbet, men kvällen har varit som i en dimma. Jag är ledsen in i själen. Trodde aldrig aldrig ALDRIG att jag skulle behöva uppleva att mitt Sverige GÅR IN I ett främlingsfientligt skede på det här viset. Vi vet bättre. Många många många fler BORDE veta så mycket bättre!

Har ni missat var Sverigedemokraternas "politiker" har sin historia?

Det är en bunt små människor som blev till riktiga idioter med ett förflutet med kängor, skallade hjässor och bombajackor som på rent nöje sprang runt och sparkar sönder försvarslösa människor på gatorna. Och dom som fortfarande springer runt och gör så idag, det är era röstbröder/systrar. Känns det bra?

Mina hjältar är många och det finns en del som många delar med mig och som väcker känslor när vi ser och hör...

Vilka är era hjältar?

.....historien i hjärtat hos mig.

Kommer inte släppa taget om den känsla som nu gror i bröstet på mig. Den ska finnas och frodas och så ska jag använda kraften som kommer utav det - illamåendet - till att aldrig glömma bort vad som är så viktigt att aldrig sluta prata om - människans lika värde.

Det är en sorgens dag i mitt hem idag och också i många andra hem runt omkring i landet. Det är väldigt läskigt när jag tänker på att det är många som är nöjda på samma gång, nöjda över det här resultatet och jag kan bara hoppas -av hela mitt hjärta- att det inte är någon nära mig som finns med bland dom. Är det så, då kommer det att brytas band. Jag känner en så stark ilska och besvikelse över hur man kan välja en sån väg så jag tror inte en kamratskap är möjlig just nu. Inte heller känns det ok att ha "dom" runt Ludvig med sitt vackra inre, sina goda tankar om och för alla OCH sitt Bosniska ursprung (som han är och ska vara stolt över).

Det kan till och med vara så att man inte har ett värde nog att få vara med honom just nu, känner jag. Detta är ingenting jag har varit med om förr och inte är jag speciellt bra på det heller, som ni ser. Tankar och känslor bara far omkring, slingras runt varandra som i en ormgrop, och jag är så ledsen! Jag kan inte se lätt på det här och någonstanns så måsta man markera nu - känner jag!

Var åttonde röst i min stad har lagts hos Sverigedemokraterna?????