Stjärnklart hos Särnklint

Direktlänk till inlägg 14 augusti 2014

Gud?

Av Mimmi Särnklint - 14 augusti 2014 13:30

Idag likt var enda annan dag - sedan en tid tillbaka - så har jag satt mig ner en stund och för mig själv summerat gårdagen. Kort, enkelt och klart har jag förtydligat var jag hade mig själv igår. Det är ganska så kul, spännande och intressant att lära känna Mimmi mer. Jag hittar så mycket där som jag vill lära mig ännu mer om och så fortsätter det... Dörrar öppnas! Att ta mig själv på allvar och ta reda på vad det var som gjorde mig glad igår, minnas vad jag skrattat till, ibland gråtit till och också sånt som kom att irritera mig, hjälper mig att skapa ett bättre "i morgon". Det finns så många små stunder i dagen som man lätt låter passera. Viktiga punkter, kanske de mest avgörande, kanske hela den dagens mening och jag har nu på allvar börjat tro och leva efter - att det är i det lilla som man hittar det stora. Man behöver vara lyhörd!


Jag har kommit långt på min resa. Mina dagar ser annorlunda ut mot förr. Exempelvis så finns det väldigt sällan punkter där jag låtit småskit irritera mig nu för tiden. Detta gör mig glad och stolt. Sånt som inte har med mig att göra och också sånt som har med mig att göra, men finns hos någon annan att ha åsikter om, biter inte på mig.

Jag har lärt mig att acceptera att jag är så himla bra och vacker som jag är.

Och alltihop började i en tid när jag fick nog av att vara förvirrad och när jag upplevde att var dag blev lite som en inre kamp. Så jag stannade upp. Jag backade tillbaka en liten bit och fann en plats där jag kände att jag hade kontrollen på mig själv och sen började jag om därifrån. Nu lovade jag mig själv att fortsättningsvis ha en tillit till livet och en tro på att om jag bara gör mitt bästa så är det alltid okej och då blir det nog också så, som det var tänkt att det skulle bli. Där och då så lovade jag mig själv att från och med nu så ska jag göra mitt bäste, efter förmåga.

Det är inte jätteenkelt att "göra sitt bästa" men det är alltid värt sitt resultat! "Det bästa" för mig handlar om att vara tacksam för var dag man får och när man tagit till sig det - i sitt sinne och hjärta - så går man vidare därifrån och så fyller man sin dag med det godaste man har. För sig själv och för andra! (igen, efter förmåga).


Att ha funnit min väg till en värdefull dag är en av de viktigaste händelser i mitt lilla liv. Det är så jobbigt att flyta omkring på ytan. Det är tungt att vakna upp i ångest och inte veta varför, eller veta varför och känna "jag gjorde det igen". Det gör ont när man om och om igen sviker sig själv och gör saker som man vet om att man inte borde göra. När man förringat sig själv, sagt ja där man inom sig känt ett tydligt nej, sagt "håll truten" till sin inre röst som envist försökt påkalla ens uppmärksamhet. Och varför? Kanske för att få en uppdiktad bekräftelse från någon som i själva verket kanske inte alls bryr sig. (Det är därför måste man lära sig hur man bekräftar sig själv.)

Det är sagt många gånger, men frågan är ganska så viktig och värd att fundera över en liten stund, att "hur kan man förvänta sig att andra ska uppträda korrekt och vara ärliga i ens omgivning, när man inte ens gör så mot sig själv"?

Eller när man själv är egoisten. Usch! När man svikit någon man älskar, när man ljuger och intar en spelad roll för att klara sig från den verkligheten som man skapat. Då är det jobbigt att vara med!


Tidigare i livet - så många gånger har jag suttit, legat, stått och ropat ut till nån GUD, i tystnad och högt när jag känt paniken över att jag inte klarar min situation. Lika många gånger har ointresset för min bön blottats för mig. Jag har sökt alla vägar som går och öppnat upp mig så gott som man av en liten människa kan förväntas klara, men inte blev jag intressantare för - någon - för det. Samtidigt hör jag folk tacka gud för att de vann budningen på en lägenhet, hann fram till affären innan den stängde eller att de hann bli friska från sin förkylning i tid till sin tredje semesterresa det här året, till det femstjärniga hotellet... Kan gud verkligen vara så orättvis, tänker jag? Allt lidande på denna jord? Fantastiska och goda människors svält och död och barnen, alla de små barnen som inte ens får en chans att bli så stora nog att förstå vad bön är, eller ännu värre, att hinna öppna sina ögon.


Det finns inget underskattande från mig, för de som tror på en GUD. Men det är OM det får fylla sin rätta funktion och vackert stå vid sidan i kampen om att bli bättre, må bättre och bli en snällare och mindre dömande människa. Guds närvaro får aldrig begränsa oss, göra oss mindre benägna att ifrågasätta eller ge oss anledning att underskatta vår bedömningsförmåga. Jag skulle å det bestämdaste vilja säga att när man byter ut "JAG tror så här" eller "i mitt inre känner jag" till "Jesus säger, Gud säger, i bibeln/koranen står det att man ska" då tappar man mina sympatier.

En "religion" måste handla om att hjälpa oss att bli bra människor, att hitta oss själva och göra VÅR EGNA röst stark och att aldrig underskatta sig själv. När någonting hindrar dig från att kunna tala dina tankar högt, då är någonting fel. För vi är alla en del av det stora och makten ligger i var och en av oss och det kan omöjligt vara meningen att man ska överge sin del, sin kraft till någon annan.... Gud ska likt en förälders kärlek till sitt barn bara omfamna, stötta, ge kärlek och vara en ledsagare på den vägen där barnet just nu söker efter SIN väg...


Och nu dök min fantastiska son - helt överraskande - upp med en kebab till mig   .

Det kommer naturligtvis vara med i mina tankar, imorgon, om idag...





 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Mimmi Särnklint - 15 augusti 2014 15:21

.... men klimatet "där ute" lämnar mig liksom ingen öppning till det! Det som driver mig är absolut ingen krigssjäl som vill stå främst i striden eller bära fanan för vad som gör någon annan arg, ilsken, besviken eller ännu hellre skapar sig åsikter ...

Av Mimmi Särnklint - 13 augusti 2014 20:51

Ja, dagar som den här så blir jag påmind om det. Det är en stor hjälp för mig när jag vet att "ni" också har tuffa dagar. Att era liv också känns hopplösa ibland. Att er självkänsla inte heller står på topp var eviga dag och att ni känslomässigt ka...

Av Mimmi Särnklint - 12 augusti 2014 10:37

... för så här kan det inte vara. Funderade under hundpromenaden i morse och kom fram till att jag nog måste lägga om mina rutiner. Att jag vaknar, sätter på kaffet och sen slår på nyheterna direkt fungerar dåligt. Som världen ser ut nu så behöver ja...

Av Mimmi Särnklint - 10 augusti 2014 12:55

Det är en stor fråga, anser jag!   Att som medmänniska vara just medmänniska kan vara en av de största uppgifter man kan ta sig an. Det är - enligt mig - det som är meningen när det väl kommer till kritan. OM vi någon dag kommer stå inför att b...

Av Mimmi Särnklint - 9 augusti 2014 10:52

...och det ska visst vara upprörda känslor om detta. Jag klickade mig själv vidare till hennes video och hinner tänka att "oj, vad är det som hänt med hennes kropp"? Förstår inte bättre efter att jag sett hennes video, som ska vara ett läskigt b...

Skapa flashcards