..... hemskt svettig och kanske lite smutsig också - väldigt oduschad. Tog en dag utan vatten på kroppen igår, och då var tanken att lägga duschen (brukar bli badet) i morse, men så blev det inte. Jag försov mig och morgonen blev väldigt stressig med kattungar som hade rymt fån sovrummet och som skulle hittas rätt på och en uppspelt och fullständigt FÖRÄLSKAD Gaia. Det var först när jag satt ute i bilen som jag la märke till att jag hade stigit upp...

  Pigg!

Jättekul som har hänt idag är att jag -tillsammans med min lilla (än sålänge) trio- beslutat att kliva på ett tufft tioveckorsprogram, med start den 5 oktober. Det handlar om "military training camp". Va, vad säger ni? Förstå hur bra man mår i kroppen efter den tiden. Varje tisdag och torsdag (förutom när jag jobbar) under tio veckor. Spännande!

Efteriddagen och kvällen idag ska gå till att stryka och packa inför min bortavaro som börjar imorgon. På förmiddagen så beger jag mig till Mini och sen tar vi oss vidare till Oskarshamn, med buss. Där ska vi utnyttja varandras sällskap så mycket som bara går, för att sen somna gott i en lånad lägenhet, och dagen efter det - tillsammans med våra klasskamrater - kliva på båten till Gotland.

   Mini   

I en dagstidningen idag så är det ett reportaget om romerna i Slovakien. Jag säger fyyyyyyy så hemskt och vad ont det gör att läsa. Vad är det här med romernas utsatthet som aldrig ser ett slut? Redan när jag var liten så förundrades jag över det jag såg och hörde om människans fruktansvärda förakt mot just Zigenare (som vi då sa). Själv har jag alltid känt en spänning runt det här folket och förknippat dom med dans och musik och kringvandring och passion, av någon anledning. Jag kan inte låta bli att undra om "du" tror att ett romsk barn, som från bebisstadiet fått växa upp "hos dig" skulle börja stjäla leksaker från sina syskon/kompisar på ren automatik. När ska vi förstå vad utsatthet gör mot människan? Jag gråter inombords när jag läser reportaget. Bilden på barnen kan jag knappt stanna kvar med blicken på. Ser dom små barnhänderna och på något märkligt vis så dyker mina söners händer upp där bredvid. Vill ta dom smutsiga små fingrarna och berätta för det hungriga och trasiga lilla barnet att "det kommer bli bra för dig" och "du är älskad" och vi "BRYR OSS OM DIG OCKSÅ".

Nä, nu ska jag samla ihop mig och hitta kläderna som jag ska stryka för jag känner att jag börjar bli lite stressad av att ha ALLT kvar. Snart kommer Ludvig hem och då ska vi äta och sen händer det grejer och nä... jag ser framför mig hur virrigt allt kommer bli om jag inte gör detta NU!

Det känns som om jag snart är tillbaka!

So long...