Jag har haft en bra eftermiddag med Ludvig och Tristan, mest Ludvig. Tristan har spenderat nästan all tid ute med kompisarna på gården och kom in precis för att hinna natta till sig före IDOL, och sen titta på den med oss. Ludvig och jag har varit nära tillsammans ikväll och turats om att mysa med djur och varandra...

Vackra pojke!

Märkte först inte vad det var som spretade, men tittade mer åt sidan och såg ett par ben. Ludvig som gör sin engelskläxa..

Ludvig fångade mig (och Gaia och kattbebisarna)

Lite såhär mitt liv ser ut... med en katt på bröstet och mer djur runtomkring...  

Efter att ha blivit sittande med gul kattbebis på bröstet i en evighet var jag bara tvungen att ta mig till en toalett. Tog kudden och la bebisen på den, i hopp om att hon skulle fortsätta sova..

Gick dööööbra!

Annan liten bebis sov med surogatmamma Gaia i ca två timmar. Söta!

Nu har jag en Ludvig som sitter här bredvid mig och bara är jättetyst och försöker att inte märkas. Han skulle ha legat i sängen för en bra stund sen, men det gör han inte... Men NU ska han ta sig dit. Själv ska jag gå upp och nattpussa honom, ta en sväng in tll sovande Tristan och pussa lite mer där och sen titta på en film. Jag hade helt glömt bort att Christian lämnat två filmer här till mig för några dagar sen. Glad överraskning att det ljuset blinkade till     

Gott natt alla fina!

Kom ihåg att vi alla har en mening och en viktig väg att vandra. Vi ska växa på den och lyssna noga på våra hjärtan, våga följa vägen och inte bara göra som andra gör för att det råkar kännas enkelt och tryggt. Att våga vara modig!

.... min ilska!

Och gud vad det är ohälsosamt att gå omkring och vara arg. Å det finns tillräckligt med människor som tar ansvar för ilskan som det är, känner jag. Så mycket hat?

Ur det onda finner man det goda. Det är någonting jag upplevt om och om igen i mitt liv och det finns en otrolig stark känska av hopp och förtroende i det. Att få vara en del av dom ödmjuka och dom som känner samhörighet i det som händer i världen är fint. Nu och framöver så väljer jag att stänga av oftare och tillåta mig att höra mera på dom som talar om livet och kärleken. Jag får göra så och jag kommer göra så, vara snäll mot mig själv. Tragiskt är att lite överallt i hus och "trygga hem" så lyssnar barnen på föräldrar som valt att förenas för att tillsammans samla ihop MÄNNISKOR, likt skräpet i en soppåse, och sen dumpa dom någon annanstanns och problemet för dom är löst. Eller ja, det tror jag ju inte att man tror... Man är nog bara nöjd med att "slippa ha skiten i sitt vackra, rena, blonda och ariska land". En attityd som skrämmer mig!

Har haft fina, långa och meningsfulla samtal med Ludvig och jag blir alldeles varm och stolt över den kärlek han är uppbyggd av - inte en ond tanke om någon i den pojken! Har också pratat lite kort med Tristan, men på en helt annan nivå. Vi tar upp tankar om människors lika värde (ALLAS lika värde), och om att aldrig döma någon efter hudfärg eller annorlunda namn och lite om olika ords betydelse och varför vi inte använder dom i våran familj. Känner mig så stolt över dom bägge två. Rena, fina och vackra själar....

Jag väljer kärleken