..... hemskt svettig och kanske lite smutsig också - väldigt oduschad. Tog en dag utan vatten på kroppen igår, och då var tanken att lägga duschen (brukar bli badet) i morse, men så blev det inte. Jag försov mig och morgonen blev väldigt stressig med kattungar som hade rymt fån sovrummet och som skulle hittas rätt på och en uppspelt och fullständigt FÖRÄLSKAD Gaia. Det var först när jag satt ute i bilen som jag la märke till att jag hade stigit upp...

  Pigg!

Jättekul som har hänt idag är att jag -tillsammans med min lilla (än sålänge) trio- beslutat att kliva på ett tufft tioveckorsprogram, med start den 5 oktober. Det handlar om "military training camp". Va, vad säger ni? Förstå hur bra man mår i kroppen efter den tiden. Varje tisdag och torsdag (förutom när jag jobbar) under tio veckor. Spännande!

Efteriddagen och kvällen idag ska gå till att stryka och packa inför min bortavaro som börjar imorgon. På förmiddagen så beger jag mig till Mini och sen tar vi oss vidare till Oskarshamn, med buss. Där ska vi utnyttja varandras sällskap så mycket som bara går, för att sen somna gott i en lånad lägenhet, och dagen efter det - tillsammans med våra klasskamrater - kliva på båten till Gotland.

   Mini   

I en dagstidningen idag så är det ett reportaget om romerna i Slovakien. Jag säger fyyyyyyy så hemskt och vad ont det gör att läsa. Vad är det här med romernas utsatthet som aldrig ser ett slut? Redan när jag var liten så förundrades jag över det jag såg och hörde om människans fruktansvärda förakt mot just Zigenare (som vi då sa). Själv har jag alltid känt en spänning runt det här folket och förknippat dom med dans och musik och kringvandring och passion, av någon anledning. Jag kan inte låta bli att undra om "du" tror att ett romsk barn, som från bebisstadiet fått växa upp "hos dig" skulle börja stjäla leksaker från sina syskon/kompisar på ren automatik. När ska vi förstå vad utsatthet gör mot människan? Jag gråter inombords när jag läser reportaget. Bilden på barnen kan jag knappt stanna kvar med blicken på. Ser dom små barnhänderna och på något märkligt vis så dyker mina söners händer upp där bredvid. Vill ta dom smutsiga små fingrarna och berätta för det hungriga och trasiga lilla barnet att "det kommer bli bra för dig" och "du är älskad" och vi "BRYR OSS OM DIG OCKSÅ".

Nä, nu ska jag samla ihop mig och hitta kläderna som jag ska stryka för jag känner att jag börjar bli lite stressad av att ha ALLT kvar. Snart kommer Ludvig hem och då ska vi äta och sen händer det grejer och nä... jag ser framför mig hur virrigt allt kommer bli om jag inte gör detta NU!

Det känns som om jag snart är tillbaka!

So long...

...ensam i huset, men det är jag ikväll. Ludvig sover hos sin komis Rasmus och Tristan är med sin pappa, och det lämnar mig kvar här hemma själv. Har dock haft finbesök här ikväll. Det var blivande ägarfamiljen till den andra katten. Känns riktigt bra att bägge mina två älsklingssmå kommer till så bra familjer...

Sötaste Ludvig som sitter otålig och väntar på att få skuts till Rasmus.

Idag har jag pratat med pappa i två omgångar. Han lät så glad och uppåt när han ringde första samtalet och berättade om spännande saker som händer på hans arbete. Nu är ju han kriminalinspektör, så såklart är det spännande det han gör på dagarna, men det här var liksom lite extra extra spännande.

(Kommer ut till er också sen/snart... när tidiningarna får tag i storyn.) Sen ringde pappa upp igen och berättade att han hade satt in 3000 kr på mitt konto - bara så!? Älskade snälla fina pappsen, om du kunde förstår hur bra det kändes att höra. Med min skolresa till Gotland och ledighet från jobbet, i och med den, och annat som händer nu så är det en tuff TUFF månad jag har framför mig. Nu kan jag koppla av och vet att jag kommer att klara av den fint.

Ludvig har en dröm om att få se Papa Roch (eller hur det stavas) när dom kommer till Köpenhamn (han ville egentligen se dom i Stockholm - min födelsestad och allt som han sa - men det har jag absolut inte råd med, att också ta honom fram och tillbaka dit) och nu har det blivit min önskan att kunna lösa det till honom.

Och då måste man inte bara kunna betala för sig, var månad, utan också kunna spara ... Så spara, det är vad jag måste gör nu....

Jag ska upp tidigt och jobba imorgon igen, så nu kommer jag alldeles strax lägga mig på sidan här i soffan och sova. Ska bli riktigt skönt!! Gaia ligger redan och snarkar i den andra soffan här bredvid... Men, först ska jag lägga ut dagens fina bilder, och också något från natten.

Inatt när jag sov så var det något som höll på vid mitt huvud som gjorde att jag vaknade. Jag tog då min kamera, som såklart låg på mitt nattbord, och fotograferade rakt ut i svarta natten. VAD jag fångade på bilden? Den här söta!!  

   SNÄLLA, låt mig få pussa på er två, hela kvällen lång.

   Ursäkta, men vi försöker sova här.. Kan ni dämpa er lite??

   TRÖTT man blir, nu lyckades ni väcka syrran också...

   Jag hör dig matte, jag ska låta dom vara. Jag bara lägger mitt huvud här sålänge och funderar på mina ben.. INGENTING annat!!

   Underbart skönt och tryggt att sova bakom ryggen här.

   SÖT!

Godnatt alla fina!

Tänk på att det finns en dag imorgon också   

Puss & Kram

Ja jag är så glad! Inte klokt faktiskt! Den glädje jag känner över min nya kamera är så stor... Jag går omkring och spinner. Kastade mig in i bilen innan för att åka ut till skogen och hämta den.... KAMERAN.

Avslutar mitt samarbete med mobilkameran med dessa bilder...

  På väg...

  Utanför min dörr...

  Så glad att det blev klackar idag !!

  Snart framme och får träffa min nya arbetskompis!IIIiiiiii..

Såklart har Christian min kamera på laddning och jag får problem att hålla mig i balans i ruset av väntan... tills jag får pilla med den... Under tiden får jag titta på Christian som leker med SIN nya kamera...

Fick träffa sötnos också.. Som var himla glad o go.. så jag vet inte vad som hände precis när jag tog den här bilden??

Och från och med nu så ska det vara lite klass på dom fotografier jag lägger in. Måste lära mig lite också, kolla in vinklar och grejer, men det är en bra bit på vägen, bara att ha en ordentlig kamera. Och det har jag!!

Det blir så himla klara och fina bilder med min nya. Nästan så man börjar fundera på att börja använda puder nu ju.... ETT litet klick och så ser det ut såhär...

Och nästa grej!

Hur ledsamt det än är att säga hejdå till små kattungar, som man fött upp sedan dom var små bajskorvar, så är jag otroligt glad att jag idag fick reda på att också Quassi kommer flytta hemifrån. Jag/vi var ju helt inställda på att hon skulle få stanna här med oss, men nu har hon hittat hem... Och det är en "kärleksfamilj" här också. Länge sen jag var så glad som just precis NU!

Idag kanske jag borde ha köpt mig en lott... Eller nä, jag vill inte ha mer än precis så här... nu får någon annan bättre behövande ta resten...

Men, nu ska jag inte tjata mer... För nu ska jag lägga mig tillbaka här i soffan, tillsammans med Gaia, och sätta på min fim och ställa godisskålen på min mage.

Börjar jobba 6.45 imorgon bitti så det blir bums i säng efter filmen.

Godnatt alla fina!

Och ni anar inte så kul jag tycker det är att ni faktiskt läser min blogg. Tack!!

JO, så känner jag! Vet ni vad jag har fått idag? Eller som har handlats in och som ska komma i mina händer i eftermiddag? Nä det vet ni inte men det ska jag berätta. Den här:

  (Tryck så ser ni STOR bild)

Det är min finaste, älskade och jättejättesnälla föredetta Christian som har inhandlat den till mig. TACK Christan!!! Idag känner jag mig såhär    .

(tänker inte berätta vad han sms:ade till mig efteråt   . Han är fin han)

Dagens pågående djurliv:

        (tryck för stor bild)

Är man stor måste man vara snäll!

Har nog inte presenterar Assebasse för er (Aslan).

Det är han som sover på rygg där. 

Den på hyllan är Skugge, honom känner ni nog... 

Önskar er alla en jättefin, lugn och skön helg!

(själv ska jag jobba)

.... att också pms-Mimmi fick presentera sig här på bloggen   . Redan igår kväll, kort efter att jag deppskrivit färdigt och jag kom till sovrummet där Ludvig låg och sov och jag hörde hans härliga tunga andetag, så kände jag att detta stämmer ju inte... exakt VAD gnäller jag om?

Och så la jag mig bredvid honom på sängen och tänkte runt och kring och så slog det mig vad det var. Att det alltid ska sitta så långt in... 

Sover så sött...

Nu var det ju den där med spindeln också, som var så hemsk, men sååå illa. Att sitta och smågråta över ens öde?? Njä! Hormoner kan göra en höna av en fjäder, och mycket mer...

Men den är inte söt!

Idag är jag tillbaka, glad. När jag hämtade barnen och satt i bilen och väntade så kände jag mig så oförskämt lyckligt lottad .. och det är precis vad jag är. Mina pojkar och dom andra som står mig nära nära, mina djur, mitt hus, mitt arbete, min utbildning, mina underbart fantastiska vänner, min fina familj.

Lycklig är jag!

Ludvig som kommit in i bilen och nu väntar vi på Tristan, och hans kompis Linus, som sprang in i huset igen. För att kissa.

Öppnar dörren till mitt hemma. Underbara trygga hemma.

Ledsen!

Vet inte riktigt vad det är, jobbig dag bara.. Har varit så mer eller mindre hela tiden idag men jag har klarat av att hålla det ifrån mig mesta tiden. Men inte längre..

Och efter att jag sett den största spindel någonsin försvinna in under min kyl, känner jag mig ännu mer ledsen. Vet inte var den är nu och jag vet inte vad jag ska göra. Får gå med skor inne tills jag med egna ögon sett den lämna huset. Blev liksom så påtagligt hur ensam jag är när det hände... Men jag är ju inte ensam, det vet jag, men idag är jag väldigt ensam.

Det är en kväll när man ska vara två och ha några bra filmer och massa choklad och chips och dippa och läsk och ligga på en säng, nära nära under varsitt täcke och ha det jätteskönt och tryggt. Bra filmer, riktigt bra filmer.

Finns inte så mycket mer jag kan göra av den här dagen, kvällen, känslan känner jag nu. Kan ju inte sitta här och deppa. När maskinen jag har igång är klar och hängts upp så ska jag göra som Ludvig gör där uppe, sova. Imorgon kommer min lilla Tristanterroristan hem och då ska vi kramas!

Ska lägga mig och tänka på det...

Sov gott alla fina!

Tänker på hur ensamma vi alla är....  

... men det blev ingen jättestörre förändring idag. Trodde mina längder hade vuxit ikapp sig mer, så jag kunde klippa en rak linje runt allt, men det får skjutas upp ytterligare. Men genomklippt och fint blev det.

Den här bilden skulle vara en väldigt sliten "förebild" men håret ser ju ut att må hur bra ut som helst i spegeln där.. Ok, men nu sätter jag mig i stolen.

Ha, smidig som en larv så hinner jag knäppa den här bilden, när Emelie går iväg för att svara i telefonen. Man är väl aldrig så söt som när man sitter i den stolen??

Nyklippt!

Sen fick jag springa in på ICA och handla hem ett nytt choklad till Ludvig. Ludvig blev nämligen lite sur i morse när han upptäckte att Tristan hade ätit upp hans choklad, men det var bara det att det inte var lillebror som hade ätit upp hans choklad, utan det var jag... Jag skäms och har bett honom om ursäkt BIG TIME och han fick mycket mer tillbaka än vad jag åt upp/som fanns kvar.

Fick ett rysligt obehagligt sötsugsbehov inatt och det slutade visst inte bättre än så....

Vill tillägga att jag nu varit rökfri i tio dagar! Är såklart väldigt stolt och glad!

PS.

Jag fyller år den 2 november och högst på min önskelista står det en kamera.. DS

Min älskling som sitter sjuk i soffan.

Jag jobbar ikväll så han kommer vara ensam, vilket han såklart klarar finfint (får höra typ var dag att "jag är ingen beeeeeebis mamma") men jag tycker att det känns sådär... Tristan åker till pappa idag.. Jag märker att jag väljer att inte tänka tänka på det när det är dom dagarna, utan bara kör på. Går jag in i det och funderar på att han faktiskt inte ÄR HÄR hos mig så känns det himla tungt...

Glöm inte bort att ta hand om varandra!!

Ps...en liten överraskning kan betyda så mycket...

Jo, det knackade på dörren och så stod det fem människor (barn också) för att prata om bensintömningen. Jag vet inte om jag tidigare skrev att det också hänt förr att vi blivit bestulna på bensin. Det var Christians VOLVO, och hände kanske lite mer än ett halvår sedan... Då var det på en annan parkering, den för allmänheten, och inte den privata där min bil stod inatt... Ja ja, dom har tydligen aldrig hört om något annat fall så det känns ju lite obehagligt att det händer två ggr på "mina" bilar....

Ludvig ligger sjuk i soffan och djuren turas om att hålla honom sällskap...

En som gör som sin mamma gör, tvättar....

En som sympatiserar med den sjuka och har hämtat sitt eget täcke och myser i sin hörna. En LITEN stund i alla fall, innan han for upp och ut genom dörren.

Två hungriga pojkar som väntar på ett "maten är klaaaaaaaaaaar" från köket.

Ja ja ja jaaaaa... jag jobbar på här, så gott jag kan...

Tror jag behöver massa överdriven bekräftelse, massa smöriga komplimanger, hårda kramar med ömhet i mängder och att få känna mig så där speciell hos någon... som händer att man gör ibland...  

SooooLoooong!