Så är det här...

Blir lite lite förtvivlad när jag tittar till vänster om mig, för där är MYCKET tvätt som ska vikas, ikväll. Det löser sig. Ska bara få tummen loss..

  +     =    

IDOL och Tristan tar sin första muffin. Mums vad goda dom blev!!

Vet inte vad som hände men Tristan bad plötsligt mig att fotografera honom och så körde han på. Sockerkick??  

Nu sätter jag på en film som sällskap när jag viker all tvätt...

Kärlek

.... dåliga tålamod.

Det är riktigt illa. Jag vet om det själv och jag vet också att det är någonting som jag visar alldeles för tydligt. Ni vet en sån där sak som i viss mån också påverkar mina barn. O-charmigt!

Eftersom det är en sån där "känneristundenkänsla" och som rensar skallen från allt annat, som förnuft och lugn, så är jag oftast riktigt dålig på att hantera det i stunden... Däremot har jag blivit väldigt bra på att gå tillbaka efteråt och be om ursäkt och säga hur jag kunnat göra det bättre och så... Det är en bit på vägen.

Tålamod ligger inte långt från det här med att vänta och det är jag såklart heller inte bra på. Jag är rent av dålig. Just nu känner jag av det här, för jag går och väntar... Det värsta är att Ludvig och Tristan också går omkring och väntar och jag vill ju visa dom att sånt är livet, så här är det, inte någonting att gnälla om och DEN tiden kommer.... Men jag har nog jobbigast av oss alla. IVRIG till max!

Anledningen till dom här känslorna nu är att vi har beställt ett familjeabonemang till mobilerna och nu väntar vi på nya telefoner. Ludvig ska få sin efterlängtade mobil som han är sååååååååå glad över och jag ska också få en ny och Tristan ska få ta över min eller Ludvigs gamla. När det kommer till Tristan så ska hans telefon bara användas till att kunna nå mamma/pappa och Ludvig och att vi ska kunna nå honom. Han är nöjd så.

Jag vill ha den nya telefonen NU och jag vill se Ludvig få sin nya telefon NU och den här väntan stressar mig. VAD är mitt problem? Telefonerna är dom här:

   Ludvigs nya telefon

   Min nya telefon

   En tredje ny telefon som kommer med på köpet...

Trodde verkligen att dom skulle ha varit här som idag   

Tristan susade nyss förbi och jag frågade om jag fick ta en bild på honom. ABSOLUT INTE! Men så kom han tillbaka och sa "Ok ok, men gör det snabbt nu då... ta bilden nu mamma, nuuuuu". "Ja ja jaaaaa, jag ska..... Bilden:

Här hemma är vi så lugna och fina idag.....

Jag har haft en bra eftermiddag med Ludvig och Tristan, mest Ludvig. Tristan har spenderat nästan all tid ute med kompisarna på gården och kom in precis för att hinna natta till sig före IDOL, och sen titta på den med oss. Ludvig och jag har varit nära tillsammans ikväll och turats om att mysa med djur och varandra...

Vackra pojke!

Märkte först inte vad det var som spretade, men tittade mer åt sidan och såg ett par ben. Ludvig som gör sin engelskläxa..

Ludvig fångade mig (och Gaia och kattbebisarna)

Lite såhär mitt liv ser ut... med en katt på bröstet och mer djur runtomkring...  

Efter att ha blivit sittande med gul kattbebis på bröstet i en evighet var jag bara tvungen att ta mig till en toalett. Tog kudden och la bebisen på den, i hopp om att hon skulle fortsätta sova..

Gick dööööbra!

Annan liten bebis sov med surogatmamma Gaia i ca två timmar. Söta!

Nu har jag en Ludvig som sitter här bredvid mig och bara är jättetyst och försöker att inte märkas. Han skulle ha legat i sängen för en bra stund sen, men det gör han inte... Men NU ska han ta sig dit. Själv ska jag gå upp och nattpussa honom, ta en sväng in tll sovande Tristan och pussa lite mer där och sen titta på en film. Jag hade helt glömt bort att Christian lämnat två filmer här till mig för några dagar sen. Glad överraskning att det ljuset blinkade till     

Gott natt alla fina!

Kom ihåg att vi alla har en mening och en viktig väg att vandra. Vi ska växa på den och lyssna noga på våra hjärtan, våga följa vägen och inte bara göra som andra gör för att det råkar kännas enkelt och tryggt. Att våga vara modig!

.... min ilska!

Och gud vad det är ohälsosamt att gå omkring och vara arg. Å det finns tillräckligt med människor som tar ansvar för ilskan som det är, känner jag. Så mycket hat?

Ur det onda finner man det goda. Det är någonting jag upplevt om och om igen i mitt liv och det finns en otrolig stark känska av hopp och förtroende i det. Att få vara en del av dom ödmjuka och dom som känner samhörighet i det som händer i världen är fint. Nu och framöver så väljer jag att stänga av oftare och tillåta mig att höra mera på dom som talar om livet och kärleken. Jag får göra så och jag kommer göra så, vara snäll mot mig själv. Tragiskt är att lite överallt i hus och "trygga hem" så lyssnar barnen på föräldrar som valt att förenas för att tillsammans samla ihop MÄNNISKOR, likt skräpet i en soppåse, och sen dumpa dom någon annanstanns och problemet för dom är löst. Eller ja, det tror jag ju inte att man tror... Man är nog bara nöjd med att "slippa ha skiten i sitt vackra, rena, blonda och ariska land". En attityd som skrämmer mig!

Har haft fina, långa och meningsfulla samtal med Ludvig och jag blir alldeles varm och stolt över den kärlek han är uppbyggd av - inte en ond tanke om någon i den pojken! Har också pratat lite kort med Tristan, men på en helt annan nivå. Vi tar upp tankar om människors lika värde (ALLAS lika värde), och om att aldrig döma någon efter hudfärg eller annorlunda namn och lite om olika ords betydelse och varför vi inte använder dom i våran familj. Känner mig så stolt över dom bägge två. Rena, fina och vackra själar....

Jag väljer kärleken   

....nu? Nej jag vägrar! Jag har genom skolåren tittat på filmer om utrotning av judar, zigenare och homosexuella till förbannelse och hört det kvidas om att det är lite uttjatat med det där. SKITSNACK, det finns mängder med "folk" kvar som tydligen inte fattat någonting. Jag har i min vuxna värld följt mina minnenas Jugoslavien (från barndomsresorna) bli till en enorm djävulsk gyttjepöl fylld av lik, barnskor, fotografier och med bara minnen blott av familjer som levde med kärlek och med drömmar om barnens framtid. Nu döda!

Apartheid, minns ni inte? VAD är det som händer? Vad är det ni inte begriper?

Jag är arg! Har försökt tänka på annat på jobbet, men kvällen har varit som i en dimma. Jag är ledsen in i själen. Trodde aldrig aldrig ALDRIG att jag skulle behöva uppleva att mitt Sverige GÅR IN I ett främlingsfientligt skede på det här viset. Vi vet bättre. Många många många fler BORDE veta så mycket bättre!

Har ni missat var Sverigedemokraternas "politiker" har sin historia?

Det är en bunt små människor som blev till riktiga idioter med ett förflutet med kängor, skallade hjässor och bombajackor som på rent nöje sprang runt och sparkar sönder försvarslösa människor på gatorna. Och dom som fortfarande springer runt och gör så idag, det är era röstbröder/systrar. Känns det bra?

Mina hjältar är många och det finns en del som många delar med mig och som väcker känslor när vi ser och hör...

Vilka är era hjältar?

.....historien i hjärtat hos mig.

Kommer inte släppa taget om den känsla som nu gror i bröstet på mig. Den ska finnas och frodas och så ska jag använda kraften som kommer utav det - illamåendet - till att aldrig glömma bort vad som är så viktigt att aldrig sluta prata om - människans lika värde.

Det är en sorgens dag i mitt hem idag och också i många andra hem runt omkring i landet. Det är väldigt läskigt när jag tänker på att det är många som är nöjda på samma gång, nöjda över det här resultatet och jag kan bara hoppas -av hela mitt hjärta- att det inte är någon nära mig som finns med bland dom. Är det så, då kommer det att brytas band. Jag känner en så stark ilska och besvikelse över hur man kan välja en sån väg så jag tror inte en kamratskap är möjlig just nu. Inte heller känns det ok att ha "dom" runt Ludvig med sitt vackra inre, sina goda tankar om och för alla OCH sitt Bosniska ursprung (som han är och ska vara stolt över).

Det kan till och med vara så att man inte har ett värde nog att få vara med honom just nu, känner jag. Detta är ingenting jag har varit med om förr och inte är jag speciellt bra på det heller, som ni ser. Tankar och känslor bara far omkring, slingras runt varandra som i en ormgrop, och jag är så ledsen! Jag kan inte se lätt på det här och någonstanns så måsta man markera nu - känner jag!

Var åttonde röst i min stad har lagts hos Sverigedemokraterna?????

....nu har jag kört hem fylleristen till sig och känner att söndagen är här för mig. Hade en fin stund med Tristan i bilen till röstlokalen. Vi pratade om att det är så bra att man får rösta i vårat land och han förde samtalet över till vad som är precis lika viktigt - att man måste rösta på skolan ibland också, för att det ska bli rättvist och rätt där. Så plockade han in lite Avatar och annat bra som har med "att få rösta och vara med i leken" att göra.

Någon som har vaknat.

Att droppa fylleristen i sitt hem och tittat på feströran från kräftskivan där, fick mig att må så mycket bättre än vad jag redan gjorde. Fy vad läskigt att vara bakis, känner jag. Jag fick också med mig lite gott hem, som dom lämnat kvar.

Mamma katt ligger kvar i brödkorgen och nu också med sin lilla dotter.

Och nu fortsätter jag min dag med att bara vara jag....

Älska livet    

.... min mobil kl 03.00 inatt och det var en ganska så berusad kille i luren. Han var på Jägers och festen var slut och nu behövde han husrum... Jo men visst, sa jag som hängt med norrlänningar, och sa också att jag låser upp dörren men att du får ta dig hit själv... Försökte somna om efter det (på soffan där jag sov inatt) men det gick såklart inte. Slutade med att jag (i pyjamasen) drog med mig Gaia (också i pyjamasen) ut till min traktor (heter det ljuddämparen? Ja, den är i alla fall sönder) och iväg... Hittade en så söt kille som vandrade runt med hakan neråt marken... Och vilken stank! Efter en kräftskiva och 46 nubbar så har han luktat godare. Jag pratar om min fd Christian här...

Så nu har jag ett par mansstövlar i hallen och en manskropp uppe i Tristans rum. Tristan sov ju hos mig i vardagsrummet i den andra soffan och Ludvig sov med sin kompis i mitt rum, så det var två pojkrum att välja på för den berusade mannen inatt.

Kände att efter att ha fotograferat Christian så tog jag rundan i huset för att se vad alla andra pysslar med. Sånt är kul, alla i sin egen värld...

Knackar på hos Ludvig och där inne pågår städning för fullt. Flickvännen kommer hit vid halv två, och då måste det vara snyggt sa han. RÄTT TÄNKT sa jag...

Går ner för trappan och där under hittar jag dom här två. Deras roligaste lekställe är på min rena tvätt. Gillar sådär....

Mamma katt har tagit en paus och låg gott i brödkorgen.

Den här lilla då. Jo han har varit uppe sen i ottan och är redan klädd för valdagen. Snyggingen med coola byxor och fräcka skärpet på. SÖT! Sedan bilden togs har han varit ute på gården med sin kompis och cykel. Härliga dagar!

Skugge. Inga förändringar där inte...

Den här behöver man inte leta upp, för man bara vänder sig om, så står hon där. Gaia är alltid ett liiitet steg bakom matte.

Assebasse släppte jag in nu, as we speak, så han får inte vara med på bild idag.

Så ser det ut hemma hos mig. Härliga söndag som snart ska vara att jag ligger och tittar på IDOL, som jag missat hela veckan, eftersom jag varit med skolan på Gotland. Så ska jag rösta också, såklart! Men eftersom han den där bakisen fortfarande sover där uppe, så bara tar vi det riktigt lugnt här nere också. Gillar!

Lite besviken blev jag innan när jag skulle ta mig en god kanelbulle, öppnat kylen och det ser ut såhär. Gäller att vara fortast framme här hemma :(

Måste lägga till berömmet jag fick av Ludvig tidigare idag också. Han var ute efter sina snygga favvisjeans (såklart när HON kommer) och då kunde jag tala om att dom låg i maskinen för att dom precis blivit tvättade. Vi gick in till tvättstugan tillsammans och grävde bland alla kläderna där (för att kunna hänga in dom i torkskåpet) och då säger han att "mamma du är så duktig på det där med att veta vart varenda klädesplagg finns. Du vet om det ligger bland rena kläderna, om den ligger i smutskorgen eller hänger i torkskåpet. Det skulle jag ALDRIG klara av. Duktiga du är mamma." Plutten   

Och nu har jag inte så mycket mer att säga just nu..

Jo, förutom det självklara att GÅ OCH RÖSTA!!!!