...ja, tacksam!! Inte ta för givet och absolut inte inte bry sig. Inte låtsas som ingenting. Inte tänka att det inte har med mig och mina barn att göra. För då begår man ett stort misstag. Att det inte har med oss att göra, ja det är ett lågt beslut att ta, men våra barn som lever imorgondagen, dom har inget val, dom kan inte ta ett sånt beslut. Det HAR med dom att göra, varje dag och i hela deras framtida vara! Så frågan är, ska man låta dom vara ensamma där, eller ska man ställa sig bredvid? För mig är svaret enkelt!

Jag funderar mycket idag, det snurrar i mitt lilla huvud. Ledsen...

Kan inte låta bli att dras med i det som hände på en skolgård i Malmö igår. Samma skolgård som jag själv kröp runt i buskarna på, när jag var ung tonåring, tillsammans med mina "systrar" och efter ett alldeles för stort intag öl...

Då var det många ungdomar där på helgerna. Just den skolgården var ett litet tillhåll...

Det var skinnheads och punkare och olika grupper som drev omkring. En del var jag lite rädd för. Fast mest kanske blyg? Vad hände? Vad gör dom där på skolgården nu? När började vi mördar varandra? 

Men man får inte gräva ner sig. Det hjälper inte!

Så, vad väljer jag att vara tacksam över idag då? Jo jag är tacksam över den här veckan tillsammans med Tristan. Han är så fantastiskt roande och jag fångar alla stunder jag kan med honom. Mycket "inte hemma" för honom nu. Både igår och idag så väckte han mig bara för att säga "jag går nu". Då var han klädd och klar och påväg till "skateboardvärlden". 

Han är en klok pojke Tristan. Han tänker och tycker mycket om mycket. Det gör mig stolt och lite lugn också! 

Igår kväll när vi låg och tittade på en film tillsammans så blev jag först lite stressad över någonting han sa och hann tänka att "här får vi nog ta ett litet "snack". Men som så många gånger förr, så om jag bara lyssnar honom hela vägen ut, så är det mer att han är så otroligt fördomsfri, så att man nästan uppfattar honom som fördomsfull. För han är ett barn, för han är fri att säga vad han tänker UTAN att gå igenom vad lyssnaren möjligen skulle kunna läsa in av orden...

Två män som ligger och hånglar i en säng:

Tristan: "Är dom homosexuella i verkligheten också"?

Modern: "nej det tror jag inte"?

Tristan: "Fy vad hemsk att behöva spela in sånt"!!

Modern: (det säger WHAT???? i huvudet på mig) "ok, hur tänker du då"?

Tristan: "Ja men att ligga där och hålla på"!

Modern: tyst och tänker

Efter någon minut...

Modern: " så om det hade varit en kille och en tjej som låg där, hade det varit mindre jobbigt då"?

Tristan: "ja det beror ju på"

Modern: "Beror på vad"?

Tristan: "Ja om dom tycker om killar eller tjejer. Du sa att dom där två killarna inte var homosexuella och då vill dom ju ha tjejer, och då måste det ju vara jobbigt att spela sexscener mot en kille"..

Modern: (börjar få lite grepp om hur han tänker och frågar) "om jag hade kommit till dig och berättat att jag hade blivit kär i en kvinna och inte en man, hur skulle du ha reagera"?

Tristan: "det hade inte spelat mig någon roll".

Idag när Tristan och jag gick för att hämta våra cyklar som varit på spa, så möter vi en granne på vägen och efter att vi pratat lite med henne så frågar Tristan om det är en nära vän till mig. Njä, inte nära så, vi stannar och pratar med varandra när vi ses med hundarna och jag tycker mycket om henne. och så tror jag att vi har ganska så lika tänk, rent politiskt också, lägger jag till. Då säger Tristan "Det här med Sverigedemokraterna, vad är det som inte är så bra med dom"? Och där började en annan mycket intressant samtal med min lilla älskling...